den här veckan ska vi kämpa.

det ligger en grå, tung dimma över världen.
det är så mycket som är så fel.
så mycket som inte är som det borde.

min fina, fina vän ligger på sjukhus, jag har undersökningar att göra o jobbiga möten att gå på.
den här veckan kommer jag att få kämpa.

men så vet jag,
att jag har vänner som finns där, familj som lyfter, stöttar, tröstar.
o sen finns han. han som gör det lättare att andas.
som lägger ett rosa moln på världens gråa himmel o ger mig hopp.
hopp om en framtid ljusare än den här veckan.

Posted in allmänt | 1 Comment

din vidriga jävel.

Vi har träffats förut.
Du kom in i mitt liv utan att fråga om lov, utan att knacka på, utan ens en förvarning. Du tog för dig, hånskrattade åt mig o körde över allt o alla som kom i din väg. Visade ingen hänsyn, ingen respekt.
Lögner. Svek.
Jag var inte inte ensam om att tycka illa om dig. Nej, vi var en hel armé som krigade för att du skulle försvinna ut ur våra liv.
Vi lyckades.

Jag hatade dig då o jag hatar dig nu.

För jag ser vad du försöker göra.
Hur du smugit dig in igen o försöker vinna. Hur du förstör, tar över. Hur du kämpar för att såra min fina, fina, fantastiska vän.
Men du ska veta, din vidriga jävel, att vi ger oss aldrig. Aldrig. Med varje andetag, med varje steg ska jag kriga för att förgöra dig.

Jävla cancer, dra åt helvete.

Posted in allmänt | 3 Comments

låna mig en tumme eller två.

Trots en ”lugn” vecka, dvs utan en massa flängande runt i landet, har det varit ett galet virrvarr inne i mitt huvud. Kanske är det just så, att när man stannar upp, lugnar ner sig, ger huvudet tid – då sätter det igång. Det har varit många fina tankar. Mycket fokus på en viss person som tar upp galet mycket av min tankeverksamhet. Men inte mig emot. Inte alls.

O sen är det den där oron.
Den där oron som börjar smyga sig på. O jag vet precis varför.
På torsdag, den 14de juni, gör jag min (förhoppningsvis) sista återkontroll av magen. Någonsin. 1,5 timma i ett rör, en magnetröntgen, byte av rum o sen lungröntgen. Minnena, rädslan, paniken. Oron.

På fredag morgon klockan 10.30 kommer jag sitta mitt emot min läkare o höra orden. Domen.
Kan de släppa mig fri?

Jag behöver alla era tummar den här veckan.
Okej?

Posted in allmänt | 10 Comments

att bara vara.

ibland spelar det ingen roll hur många måsten, attgöra-listor eller viktiga saker man har att ta tag i. ibland behöver man helt enkelt ställa in, boka av o bara vara. o det var precis vad jag gjorde idag. dagens outfit har bestått av mjukisbyxor, munktröja o raggsockar (jag skulle bli en värdelös modebloggerska) o dagen har spenderats i sängen, på soffan o stundvis på balkongen. o jag har läst, läst, läst.

på eftermiddagen åkte jag hem till mamma o pappa. åt middag, packade upp flyttkartonger o fick vara julia för ett tag. inte ungcancerjulia, inte jobbjulia, inte pressjulia, utan bara julia. det är så viktigt det där. att komma ihåg vart man kommer ifrån, vem man verkligen är.

imorgon hittar ni mig o resten av ung cancer-gänget på picknickfestivalen på apslätten. kom o kramas vettja!

Posted in allmänt | 1 Comment

en grön cykel.

Det är grått.
De tunga molnen riktigt hånler mot mig när jag tittar upp för att försöka få en skymt av solen. Jag har aldrig förstått uttrycket ”regnet hänger i luften” men nu verkar det inte så avlägset. Jag har gått hela vägen från stan. Kanske ingen bedrift, men jag trodde att frisk luft skulle göra mig gott. Ibland går jag det snabbaste jag kan och kommer ingenstans. Står och trampar på samma ställe. Anstränger varenda muskel i hela kroppen för att ta stegen fram. Höger, vänster, höger, vänster. Men kroppen står still.

Jag börjar närma mig de sista trapporna upp till toppen på berget där jag bor. Hela vägen har jag ansträngt mig, igen, för att inte tänka på dig. Tänkt på allt och ingenting. Men det är du. Som är allt och ingenting. Bestämmer mig för att räkna trappstegen för att få bort dig ur mitt huvud. ”Ett, två, du, fyra, du, sex, sju, åtta, du, du, du, du…” Det sitter ett barn på trappsteget högst upp. Han tittar på mig och ser fundersam ut. ”Jag ska få en grön cykel” säger han och ansiktet spricker upp i ett leende. Jag ler tillbaka och går förbi.
Tänk vad allt brukade va enkelt. Man sprang runt och busade. Kröp upp i mammas knä när man hade slagit sig. Fnissade med syrran hela nätterna när man borde sovit. Blev lycklig en hel vecka på grund av en grön cykel.

Jag vill tillbaka. Vill känna mig liten, osäker och omhändertagen. Älskad, ompysslad och oförstörd.
Med hela livet framför mig. Eller har jag det nu?

Posted in allmänt | Leave a comment

paradiset.

20120604-164149.jpg

20120604-164203.jpg

20120604-164212.jpg

Imorse packade jag, Emma o Hanna bilen full med mat o kärlek o drog till Paradiset. Dagen har spenderats med sol, jobb, snack o sång. O så mat förstås, massa mat. Ikväll tänder vi brasan o kollar på New Girl (förövrigt världens roligaste serie)

Ha en fin dag vänner!

Posted in allmänt | 2 Comments

mitt i natten.

jag vaknar av att det killar i näsan.

tar handen mot ansiktet för att klia o får tag i en liten hand.
öppnar försiktigt ögonen o möts av mörker.
mörker o lockar. stora vita lockar kring ett ansikte fyllt av lycka.
jag sätter fingret till munnen o gör ett litet ”schh” ljud o pekar på andra sidan sängen där min syster sover. miraklet härmar o fnissar till. klockan är mitt i natten o hon vet att det är busigt att vara vaken då. jag lägger min hand runt hennes lilla kropp o hon borrar ner ansiktet i min armhåla.
lycka.
ren o skär lycka.

vi ligger en stund o pratar. jag på mitt språk o hon på hennes. mina meningar fyllda av beskrivningar o hennes med ”titta” o ”ojojoooooooj”.

vi kan fundera på vilka vi är o vad vår uppgift är. vilka vi ska vara med o vad vi ska fylla vår tid med.
men jag vet.
jag har världens viktigaste jobb.
jag är moster.
moster till världens vackraste unge.

Posted in allmänt | 2 Comments