verklighetspoesi.

i nattens brist på ljus
kan jag visa vem jag är
när du sover som djupast
erkänner jag högt att jag är kär

i min rädsla att förlora dig
skapar jag avstånd mellan oss
när allt jag vill är att älska
slutar det med att vi slåss

och istället för att förklara
sitta ner, få dig att förstå
får jag dig att packa
vända klacken om och gå

ibland slår jag hårt på bröstet
straffa hjärtat, sluta känna
samla minnet, lyckan och kärleken
tända på det och bränna

för du ska gå ifrån mig

så i nattens brist på ljus
svär jag högt för mig
trycker tillbaka tårarna
varför föll jag för just dig

This entry was posted in allmänt. Bookmark the permalink.

5 Responses to verklighetspoesi.

  1. Jennie says:

    åh, så himla vackert!

  2. mersiha says:

    Så himla vacker text.

  3. ann-sofie says:

    så himla vackert.

  4. Aida says:

    Så himla fint!

  5. susanna says:

    gripande vackert!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>