OM JAG FÖRLORAR DIG.

Igår anordnade Malmö FBC en insamlingsdag för Ung Cancer.
På plats fanns så många fantastiska människor. Så mycket värme, så mycket kärlek. Flera av våra medlemmar hade hittat dit o hjälpte oss att sprida vårt budskap under dagen. På plats fanns också bästa Danne, Sofie, Julia o Christina som i somras förlorade sin älskade Malin.
O det gör så ont. Så ont att inte kunna ta bort smärtan, göra det bättre.

Som tack för allas engagemang o stöd skulle jag i matchpause framföra några ord.
Jag brukar inte vara nervös.
Jag brukar inte ha svårt för att få fram det jag vill ha sagt.
Men igår tog det stopp.

För när jag stod där o pratade om det uppenbara, när jag hörde mig själv säga orden ”vi vet inte hur länge vi får ha kvar de vi älskar, så varför lägger vi så mycket onödig tid på att tjafsa om småsaker?” blev allt så verkligt. Jag tänkte på mina relationer till alla de fina människor jag har i mitt liv. På hur rädd jag är att förlora dom, men ännu räddare för att inte ta tillvara på dom nu när jag har chansen. Nu när de finns här.

När Anna sen satte fingrarna på pianot gick det inte att stoppa.
Jag grät som ett barn.

O då fanns han där.
Med kramar, närhet o en blick som sa ”jag ska ingenstans”.
Vi försöker så ofta lösa varandras problem, analysera, fixa det, göra det bättre. När allt som egentligen behövs är bara just det – att vi finns där.

Snälla, ta hand om varandra.

This entry was posted in allmänt. Bookmark the permalink.

3 Responses to OM JAG FÖRLORAR DIG.

  1. Lars Mortensen says:

    Julia jag känner inte dig, jag har aldrig mött dig. Ändå känns det faktisk som jag ändå känner dig. Jag upptäckte ungcancer genom era videoklipp på youtube. Sen dess känns allt förändrat på något sätt. Hur jag tänker, hur jag ser på saker, hur jag agera samt hur jag ser tillbaka på minnen och hur jag blickar framåt på framtiden.
    Det går inte förklara även om man försöker. Jag vill försöker säga det så här, Du gör världen till ett bättre ställe, ger många folk mera ljus i en vardag som till tider kan vara väldigt svart. Du inspirera, ger hopp, kärlek och livsglädja.
    Allt förstärks av att du vågar visa äkta känslor och även blotta svaghet i ibland. Nått som vi är många som kan relatera till och gör vi kan känna att känslan är på riktigt.

    Mitt försök på att visa min tacksamhet för att du finns och även tacksamhet till ditt crew du har bakom dig inom organisationen UngCancer. Ni är alla fantastiska människor med ett stort och varmt hjärta!

    Tack!

  2. alice says:

    DU ÄR DEN STARKASTE PERSONEN!! även om jag aldrig har träffat dig så vet jag det <3

    btw varför kan man inte se videon? :)

  3. Sofia says:

    Jag satt på läktaren i Baltiska Hallen och hörde ditt tal den där eftermiddagen.
    Jag är väldigt blödig av mig, så jag hade innan förberett mig mentalt på att det jag skulle få höra skulle vara för stort och hemskt för mig att kunna greppa. Kunna förstå hur en så hemsk sjukdom kan existera och drabba så unga människor och dessutom beröva dem på livet. Trots denna stålsättning räckte det med dina första ord för att tårarna skulle börja rinna längs kinderna. Jag har aldrig blivit berörd av en främmande människa på det viset förr, men vartenda ord du sa kändes i min kropp. När ljuset tändes efter filmen visste jag att jag på något sätt måste stödja dig och ditt crew i det ni gör. Jag blev nästan lite som besatt.
    De senaste veckorna har jag börjat känna mig lite som en stalker faktiskt. Jag följer dig på Twitter och Instagram, och det känns nästan lite som jag sitter på din axel och ser allt du gör och hör allt du säger. När jag läste att du var på sjukhuset igen sjönk jag ihop på golvet och grät. ”Inte Julia, inte denna fina människa. Nejnejnej…” Varannan minut gick jag in för att se hur du mådde, om du fått något besked, om allas böner blivit hörda. Och vänner som med oro i rösten påpekade mina rödgråtna ögon, berättade jag din historia för som om du varit min bästa vän hela mitt liv. Du har blivit en människa som påverkar min vardag, och jag har aldrig ens pratat med dig. Du har fått mig att öppna ögonen och se att världen kan vara god, trots galna skjutningar och alla orättvisor. För detta vill jag tacka dig! Du gör den här världen finare, och bara genom att läsa allas inlägg vet jag att du är en väldigt älskad människa. Jag beundrar dig något kopiöst hur du bara med ett leende kan påverka så många liv. Du är en min superhjälte och jag tror på dina krafter. Tack Julia för att du finns!
    /S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>