din vidriga jävel.

Vi har träffats förut.
Du kom in i mitt liv utan att fråga om lov, utan att knacka på, utan ens en förvarning. Du tog för dig, hånskrattade åt mig o körde över allt o alla som kom i din väg. Visade ingen hänsyn, ingen respekt.
Lögner. Svek.
Jag var inte inte ensam om att tycka illa om dig. Nej, vi var en hel armé som krigade för att du skulle försvinna ut ur våra liv.
Vi lyckades.

Jag hatade dig då o jag hatar dig nu.

För jag ser vad du försöker göra.
Hur du smugit dig in igen o försöker vinna. Hur du förstör, tar över. Hur du kämpar för att såra min fina, fina, fantastiska vän.
Men du ska veta, din vidriga jävel, att vi ger oss aldrig. Aldrig. Med varje andetag, med varje steg ska jag kriga för att förgöra dig.

Jävla cancer, dra åt helvete.

This entry was posted in allmänt. Bookmark the permalink.

3 Responses to din vidriga jävel.

  1. Mikaela says:

    Oj vilket starkt brev.. Finner inga mer ord. Tårarna bara rinner..!

  2. Lollo says:

    Håller med dig å det grövsta. När vi träffades i Sundsvall så hade jag inte riktigt kommit in i det stadiet, jag mest ”gillade” läget, men nu börjar hatet växa i mig också. Håller tummarna för dig och din vän!
    Kram!
    /Lollo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>