DET SOM HÄNDE.

Det är natten till en måndag.
Jag o min hund ligger på en väns soffa o ska sova. Veckorna innan har varit ett känslomässigt kaos där mitt hjärta fått agera boxpåse. Smärtan i magen gör mig matt, men jag tänker att det sitter i huvudet. Tänker att det bara handlar om ett fysiskt uttryck för min psykiska oro. Tre alvedon, sömn.

Vaknar svettig.
Hela rummet snurrar. Smärtan gör mig illamående. Tar väskan o hunden o tar mig hem. Hur minns jag inte, men jag tar mig hem.

Toaletten.
Kramper, smärta, tårar. Torkar tårarna, tittar ner.
Toapappret är rött. Rött av blod. Magen vänder sig ut o in.
Minnen. Minnen från en tid jag aldrig velat uppleva.

Ett samtal till mamma o hon är här.
Lillebror kör till akuten.
Väntan, oro, prover, panik.

Inlagd på Östra sjukhuset.
Sen det här.

Man hittade ingenting i tarmen. Allt var ”som det skulle”.
Skrattandes hoppsade jag ifrån Östra.

Tre veckor senare.
Oron har minskat, men smärtan finns kvar.
I väntan på nästa steg, på nästa undersökning lägger jag min energi på kärlek. Kärlek o endast kärlek.

This entry was posted in allmänt. Bookmark the permalink.

6 Responses to DET SOM HÄNDE.

  1. Moa says:

    Rädslan genomsyrar din text hela vägen. Har aldrig fysiskt upplevt det du upplevt, men känslomässigt kände jag på det alldeles nyss. Att vara rädd för cancer borde man aldrig behöva gå igenom. Jag tar vara på livet lite mer för varje dag efter att jag börjat följa dig på twitter. Du är stark. Du är modig. Du gör oss starkare och modigare. Tack!

  2. Anna says:

    All min kärlek & mina tankar till dig! Kram!

  3. Åsa Östman says:

    Tusenmiljonerkramartillfinastejulia <3 <3 <3
    Jag finner inga ord, men du finns i mina tankar!!

  4. Sofia says:

    jag måste bara säga en sak, jag lyssnade på dig, cissi och cimon på radio1 häromdagen och jag blev så glad när jag lyssnade på det! du sa så himla många fina saker och jag kände mig full av mod när jag hade lyssnat klart på er. stor kram!

  5. Sofia says:

    Du ar sa stark min van. Sa sjukt stark. Massor av karlek till dig fran Sydney!

  6. malin says:

    jag bodde utomlands när min bästaste vän får beskedet .. hjärntumör, 20 år gammal och cancer? .. min mamma hade det när jag var 13, och jag minns ingenting, för med henne gjorde en godartad cancer ingenting, hon mådde prima under hela tiden hennes cancer fanns där, och den försvann utan några som helst problem – det var vad jag trodde en godartad cancer betydde – tills min kompis ringer mig och säger ”det är lugnt, den är god, den var lite stor, men dom har tagit bort det mesta nu” … SKÖNT tänkte jag, den är god, wiho! då är hon frisk inom 1 vecka …

    det blev inte riktigt så, i Februari gjorde hon sin första operation … idag ligger hon som en klubbad säl i sin säng och ha gjort sen Mars, då allt bara gick utför, hon skriker av smärta och skicka sms till mig om att hon snart inte orkar mera …. Nu ska hon och jag in till läkaren för att se om skiten ha växt, om det ska strålas, eller vad de ska hitta på med min finaste!

    och jag har hållt mitt humör uppe enda sen den dagen i Februari! ”ååh, vi får ha rullstols-race på sjukhuset hela sommaren då”
    och efter varje ”jag dör snart”-sms så har jag svarat ”åååh icke då, vi har ju inte hunnit åka till australien, hallleedaah”

    men jag är så trött …. på att hålla humöret uppe när jag ser henne plågas VARJE Sekund och läkarna är så sega att vi själva känner vi skulle kunna ge henne mer kortison, det är ju allt dom gör!

    men efter att ha läst din blogg, och ung-cancer och allt vad det heter, så är jag på krigstigen, fuck cancer … nu ska jag kämpa för henne! – ville bara skriva ett fett tack, som fick mitt humör att blir på toppen igen, att kämpa till cancern är så jävla död den bara kan bli!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>