det är okej att känna.

Jag pratar ofta om det där som hände för snart fem år sen. Om dagen, stunden, som förändrade mitt liv. Om den dagen då det overkliga steg in i mitt liv, utan hänsyn och respekt. Dagen då jag fick cancer.

Det går oftast inte en dag utan att det kommer på tals. Inte en dag utan att jag svarar på frågor, berättar min historia, delar med mig. Oftast blir folk obekväma när ämnet kommer upp. De vrider på sig, vet inte hur de ska bete sig. Men jag vet precis vad jag ska säga, hur jag ska säga det, för att ta bort den tyngd som ordet för med sig.

Jag är van. Jag har gjort det så många gånger förr. Jag vet hur jag ska säga ”men det var inga problem, jag var stark”, hur jag ska le mitt tröstande leende och få dom att känna sig trygga i samtalet. Hur JAG ska trösta DOM. Jag kan. Jag vet hur.

Vi lever i landet lagom. Landet lagom där till och med våra känslor ska hållas inom ramarna för vad som är ”normalt” och lagom. Du får vara glad, men inte så glad så att du dansar eller sjunger på offentlig plats. Du får vara arg, men inte så arg så att du skriker högt. Och är du ledsen, då ska det genast kännas bättre när någon klappar dig på ryggen och säger att allt blir bra.

Eller?

Vi är så rädda för starka känslor. Rädda för hur vi ska bete oss när någon annan känner och för vad det kommer att skapa för känslor i oss själva. Vi blir osäkra, känner oss obekväma och drar oss därför ofta undan.

Men med ett cancerbesked kommer inga lagom känslor. Med ett cancerbesked kommer känslor vi aldrig haft innan. Känslor vi aldrig lärt oss hantera, aldrig lärt oss prata om. Känslor som måste ut. Och låter vi dom inte göra det, om vi trycker undan, inte blir tillåtna att känna, kommer skadan alltid bli större än cancerbeskedet i sig.

Du kanske blir ledsen. Du kanske blir arg, förbannad och frustrerad. Du kanske gråter floder. Skriker, stampar, svär o slår.

Men då ska jag säga till dig, att det är okej.
Det är okej att känna, precis vad du vill.

This entry was posted in allmänt. Bookmark the permalink.

5 Responses to det är okej att känna.

  1. Jennie says:

    jag fullkomligt älskar din blogg.

  2. Mikaela says:

    Du sätter ord på den där känslan som inte går att beskriva. Känslan när man får sitt cancerbesked. Jag var fjorton år. Den tid då man inte riktigt vet vem man är, man försöker hitta sig själv, sin roll, sin plats här i livet. Jag kände mig odödlig, livet var perfekt. Sen kom beskedet. Allt vändes upp och ner, mina tidigare problem blev så små. Men jag skämdes. Jag skämdes för att jag hade cancer. Vågade först inte berätta för någon, låtsades att allt var som vanligt de första dagarna men insåg snart att jag skulle bli tvungen att berätta det för alla kompisar, lärare mm. Det var svårt att prata om det i början, jag ville visa mig stark. Jag var inte den tjejen som grät och visade mig svag inför folk jag var stark och odödlig. Jag hade ibland svårt att ens visa mina känslor för mig själv. Jag tänkte på annat och vägrade släppa fram dem.
    Men nu, två år senare, har jag inga som helst problem att prata med folk om det. Folk blir osäkra och vet inte riktigt vad de ska säga. Men jag brukar säga som dig ”det var inga problem, jag var stark”.
    Egentligen tror jag inte riktigt att jag var stark under min sjukdomstid. Jag var inte stark nog att låta känslorna ta över. Jag var rädd att tappa kontrollen och bryta ihop totalt. Därför stängde jag in mina känslor djupt inne i mig. Det är inte förrän nu i efterhand som jag vågar släppa fram känslorna ibland. Cancern har gjort mig stark, den har varit en del av mitt liv och utan den skulle jag nog ute vara den jag är idag.

    Julia, du är en otroligt fin människa och jag beundrar verkligen dig. Om någon skullvenedig mig att förklara kärlek, styrka, mod, envishet och kämparglöd så skulle det räcka att svara med två ord. Julia Mjörnstedt. Du gör verkligen skillnad. All kärlek till dig. You go girl!

  3. Mikaela says:

    Du sätter ord på den där känslan som inte går att beskriva. Känslan när man får sitt cancerbesked. Jag var fjorton år. Den tid då man inte riktigt vet vem man är, man försöker hitta sig själv, sin roll, sin plats här i livet. Jag kände mig odödlig, livet var perfekt. Sen kom beskedet. Allt vändes upp och ner, mina tidigare problem blev så små. Men jag skämdes. Jag skämdes för att jag hade cancer. Vågade först inte berätta för någon, låtsades att allt var som vanligt de första dagarna men insåg snart att jag skulle bli tvungen att berätta det för alla kompisar, lärare mm. Det var svårt att prata om det i början, jag ville visa mig stark. Jag var inte den tjejen som grät och visade mig svag inför folk jag var stark och odödlig. Jag hade ibland svårt att ens visa mina känslor för mig själv. Jag tänkte på annat och vägrade släppa fram dem.
    Men nu, två år senare, har jag inga som helst problem att prata med folk om det. Folk blir osäkra och vet inte riktigt vad de ska säga. Men jag brukar säga som dig ”det var inga problem, jag var stark”.
    Egentligen tror jag inte riktigt att jag var stark under min sjukdomstid. Jag var inte stark nog att låta känslorna ta över. Jag var rädd att tappa kontrollen och bryta ihop totalt. Därför stängde jag in mina känslor djupt inne i mig. Det är inte förrän nu i efterhand som jag vågar släppa fram känslorna ibland. Cancern har gjort mig stark, den har varit en del av mitt liv och utan den skulle jag nog ute vara den jag är idag.

    Julia, du är en otroligt fin människa och jag beundrar verkligen dig. Om någon skullvenedig mig att förklara kärlek, styrka, mod, envishet och kämparglöd så skulle det räcka att svara med två ord. Julia Mjörnstedt. Du gör verkligen skillnad. You go girl!

    • Julia Mjörnstedt says:

      älskade du.
      tack för att du delade med dig av din historia. jag vet precis hur det är att inte vilja eller våga visa sig svag.
      att vara stark är inte att aldrig falla eller aldrig vara beroende av andra. att vara stark är att våga erkänna sig svag.

      du är fantastisk <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>